12,6 grader i Sylarna i november!

Sylarnafjällen. Temperatur 10 november i år: 12,6 grader!!! Varmast i landet.

Bild: Svenska Turistföreningens hemsida 

Höstmörker

Vem där i höstmörkret?

Höstmörker och ingen snö!

 Det börjar vara så där höstmörkt tidigt nu. Man får tidigarelägga sista långpromenaden för att hundarna ska kunna få vara lösa och springa av sig .
Solen står lågt och höstgräset är nästan spöklikt i det sneda ljuset.

Moa smyger på Maiko, men gör det bakom ryggen på Kelu. Hon är för ung för att riktigt tas på allvar och får inte vara med på alla vändor.

Maiko drar igång leken och Kelu hänger på, medan Moa lugnt avvaktar om hon kan kasta sig in i leken genom att genskjuta.

Det slutar alltid med att den snälla Byteshunden lägger sig och låter sig tuggas på av Kelu och skällas på av Moa.

Snälla Maiko, som trots allt är den som har väktar-pondus och försvarsvilja, när flocken är hotad.

"Rapport från Hundhimlen" är färdig!

Nu har jag skrivit färdigt på "Rapport från Hundhimlen"... Nu börjar väntandet och förhoppningarna om, att jag får den utgiven på ett förlag. Annars blir det Books on Demand...

Höstlek

"Vov, vov vov" sa Moa. Det betyder att livet är gott att leva och att matte gärna kan vara med och leka.

Men jag hinner inte ens med att fånga hela hundtrion på samma bildruta. Jag skyller på kameran.

...hinner inte alls med!

Den yngsta får ibland finna sig i att inte vara värdig ,att leka med i de vildaste lekarna...

"Matte!"

Hösten är här

Maiko agerar "byte" som vanligt. Den snälla tåliga hunden. De andra biter och sliter...



Då och då kan hösten bjuda på soliga dagar som gjorda för kaffe utomhus och glada hundar, som uppskattar en smörgåsbit.




Hundar ser extra "hundiga" ut på hösten. Är djuret mer framträdande hos dem?



Tomas Tranströmer får Nobelpriset i litteratur!

Jag vet inte vad jag väntade mig av den här dagen, men plötsligt blev det guldkant på den. Min favoritpoet har äntligen fått sitt välförtjänta Nobelpris!

Peter Englund tillkännager vinnaren. Foto: Scanpix.









Nobelpriset i litteratur 2011 går till den svenske poeten Tomas Tranströmer.

Fakta: Svenska mottagare av litteraturpriset

* 1909 Selma Lagerlöf
* 1916 Verner von Heidenstam
* 1931 Erik Axel Karlfeldt
* 1951 Pär Lagerkvist
* 1966 Nelly Sachs
* 1974 Eyvind Johnson och Harry Martinson
* 2011 Tomas Tranströmer

Den svenske, 80-årige poeten har varit en av de förhandstippade. Han får litteraturpriset för att han "i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga" - som det står i juryns motivering.
Litteraturpristagaren avslöjades enligt tradition klockan 13.00 i Börssalen i Stockholm. Så snart Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund hade läst upp namnet "Tomas Tranströmer", fylldes salen av uppsluppna glädjetjut.

"En av världens största"

I spekulationerna inför årets pris har Tranströmer varit ett hett namn, och akademiens Peter Englund är nöjd med valet.
- Vi hoppas att vi har gjort ett bra val och det känns så. Han är en av världens största nu levande poeter. Så är det, säger Englund till SVT.


Lyssnade på musik


Tranströmer har varit nominerad sedan 1993. När Peter Englund ringde honom och hans hustru tio minuter innan tillkännagivandet, satt Tranströmer hemma och lyssnade på musik.
- Jag tror han blev förvånad, överrumplad. Jag tror han hade utgått från mallen som säger att man ringer 12.30, och annars har tåget gått. Jag ringde rätt sent, tio i, säger Peter Englund till SVT.
Tomas Tranströmer får ta emot sitt Nobelpris av kungen på Nobeldagen den 10 december, i Stockholms konserthus. Priset består av 12 miljoner kronor och har delats ut sedan 1901. Det är många år sedan en poet fick priset, och Tranströmer blir den åttonde prisade svensken.


"Helt historiskt"


Eva Beckman, kulturchef på SVT, är lycklig över att Tomas Tranströmer får Nobelpriset.
- Det här är helt historiskt. Jag skrek rakt ut och sedan började jag gråta. Det här är en poet som är kontroversiell av anledningen att han är svensk. Så jag trodde inte att de skulle våga det. Men jag är så glad! säger Beckman.


Rebecka Ljung/Kulturnyheterna

Kunde inte låta bli att visa...

Min diktsamling finns ute nu!

Nu finns min diktsamling " Där glasfiskarna sover" hos Books on Demand!

Vi har varit uppe i Lillholmsjö bara hundarna och jag för en vecka med skrivande. Jag försöker bli klar med min bok om "Hundhimlen" och behövde en veckas ostört lugn - ingen TV och annat störande.
Vi hade mycket regn, men hundarna älskade ändå de långa promenaderna och det finns ju regnkläder.

Nästan egen grusväg att gå på... Många intressanta dofter. Hundarna blev lite mer "vilddjur"...

De två äldre poserar snällt medan Kelu demonstrerar att hon minsann är lite bättre än alla andra och vill synas, men inte för närgången fotograf tack!

Skogen blir en inspirationskälla och här skulle man nog skriva en sagobok om tomtar och troll.

Typiska höstfärger och det rasslar av högt höstgräs.

Mer utrymme för troll och andra mystiska varelser. 

Hundarna älskar den gamla stugan med dess tittvänliga fönster...

En vecka går så fort...
Jag fick mycket skrivet på "Rapport från Hundhimlen" men det blev diktsamlingen som blev färdig först...

Pionlycka.

Pionen som jag satte vid grinden på baksidan förra sommaren blommar med fantastiska stora blommor!

...och den stackars pionen på framsidan som jag plågat med flyttningar hit och dit hittade sin plats för något år sedan och för första gången på fem år blommar den nu!

Trädgården vill bestämma...

Mycket har hänt i trädgården i sommar. Den har liksom tagit över och själv bestämt hur den vill ha det.Vid lilla dammen har Myskmalvan vuxit sig stor och stark och armbågat ut en mycket vacker blekgul lupin. Nu har jag kommit fram till att jag ska låta trädgården förändras när den visar att den vill det.



 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En Ungersk Stäppsalvia som jag hade glömt bort, visade sig plötsligt i en rabatt på frmasidan. Den Sibiriska Stockrosen har vuxit en hel del, men hinner nog inte blomma i år. Men det ser lovande ut och jag hoppas att jag får behålla den!









 
 
 

Inte bara trädgården som ser lite trött och tufsig ut. Morgonpromenaden tog hårt.

Snälla hunden Maiko

Maiko - snälla fina hunden. Ställer alltid upp som lektrasa för Kelu och säger nästan aldrig ifrån!

Längtan efter en ny kamera... Blir så mycket försvinnande svansar!

Fullt ös i sommargräset. Skrynklade nosar betyder inget alls. Aldrig ett bråk mellan damerna...

...trots tjuvknep från Kelu.

Frösö kyrka - Minneslunden.

I går var vi vid Frösö kyrka och satt en stund vid minneslunden.
En oerhört vacker sten och vatten som rinner över den och runt den strös askan...
Jag vet inte om Märtas aska är utströdd, men jag kände ändå en stark närvaro.

Hon gav mig en klar textrad: " Jag speglar mig i livet..." och det slog mig att livet och döden är varandras spegelbilder. Småfåglarna som använde stenen som fågelbad bara förstärkte känslan att liv/ död går hand i hand och finns samtidigt om vi bara lyssnar.
Hennes andra textrad var "Lyssna så hör du mig!" och visst gjorde jag det.

Skrivardagar.

Den här veckan har jag suttit ute och skrivit på "Rapport från Hundhimlen". Äntligen! Det varma vädret har gjort det både svettigt och inspirerande. Min skrivarplats på baksidan fungerar nästan som en berså. I skydd av de höga vinbuskarna med rabatten på andra sidan och det höga randgräset och bakom det det stilla plaskandet från dammens reningsverk... Allt i miniatyr.

Maiko går också runt och filosoferar och hjälper till på sitt sätt.

Kelu funderar och studerar fjärilar och andra flygfän medan den äldre damen Moa helst ligger på framsidan och spanar under grinden efter främmande och känt folk och fä. 
Vardag hos oss.

Liten rapport från trädgården

I det besvärliga hörnet på baksidan av huset, där nästan ingen sol kommer åt är den vackra Hudalsrosen ett minne blott. 
Den planterade  astilben finner sig tillrätta, men invaderas av en del annat som kommit "med vinden". Det får vara så...

Det nerfrusna Plommonträdet får numera enbart tjäna som stöd för en humle. Trädgårdssmörbollarna är långa och gängliga i år och den blå Bergvallmon blommar redan och gör hörnan osedvanligt svensk.

 Den sibiriska kornellen har blommat och brett ut sig och måste klippas akut: Under den står vallört och stor ormrot och den läckert röda blodfingerörten. Vid grinden måste också en pion få större utrymme.

Löjtnantshjärtat blommar.



På framsidan står en äldre pion som för första gången på fem år ska blomma! Den har farit illa av flyttningar, men nu har den funnit sin plats.

Grinden på baksidan. Den ungerska syrenen blommar...

Och liljorna som några fåglar har sått åt mig är vackrare och kraftigare än någonsin.

Det hopplösa hörnet närmast dörren ut på baksidan har blommat med vanliga aklejor, stormhatten är på väg och den totalt nerklippta och förmodat döda klematisen har börjat friskna till och breder ut sig. Vinbärsbuskarna på sidan om bildar en skyddande häck. En bra skrivarhörna?

Humlen på framsidan av huset börjar sin årliga klättring uppåt.

Riddarsporrarna är så starka och kraftiga att de stöttar upp och delvis gömmer löjtnantshjärtana.

Den nya rabatten på framsidan ligger nästan helt i skugga. Här hamnade en del äldre Hosta, vitt Löjtnantshjärta och Aklejor utifrån det vilda. Allt verkar ta sig.

Trähjonet växer snart ur sin rabatt. Barrväxterna i den murade blomlådan har klarat vintern bra.