Nysvansat - Filosoferat och funderat.

12,6 grader i Sylarna i november!

2011-11-11T10:35:00.000+01:00

Sylarnafjällen. Temperatur 10 november i år: 12,6 grader!!! Varmast i landet.

Bild: Svenska Turistföreningens hemsida

Höstmörker

2011-11-09T11:03:00.000+01:00

Vem där i höstmörkret?

Höstmörker och ingen snö!

2011-11-08T22:26:00.002+01:00

Det börjar vara så där höstmörkt tidigt nu. Man får tidigarelägga sista långpromenaden för att hundarna ska kunna få vara lösa och springa av sig .
Solen står lågt och höstgräset är nästan spöklikt i det sneda ljuset.

Moa smyger på Maiko, men gör det bakom ryggen på Kelu. Hon är för ung för att riktigt tas på allvar och får inte vara med på alla vändor.

Maiko drar igång leken och Kelu hänger på, medan Moa lugnt avvaktar om hon kan kasta sig in i leken genom att genskjuta.

Det slutar alltid med att den snälla Byteshunden lägger sig och låter sig tuggas på av Kelu och skällas på av Moa.

Snälla Maiko, som trots allt är den som har väktar-pondus och försvarsvilja, när flocken är hotad.

"Rapport från Hundhimlen" är färdig!

2011-11-04T13:01:00.000+01:00

Nu har jag skrivit färdigt på "Rapport från Hundhimlen"... Nu börjar väntandet och förhoppningarna om, att jag får den utgiven på ett förlag. Annars blir det Books on Demand...

Höstlek

2011-11-04T12:39:00.000+01:00

"Vov, vov vov" sa Moa. Det betyder att livet är gott att leva och att matte gärna kan vara med och leka.

Men jag hinner inte ens med att fånga hela hundtrion på samma bildruta. Jag skyller på kameran.

...hinner inte alls med!

Den yngsta får ibland finna sig i att inte vara värdig ,att leka med i de vildaste lekarna...

"Matte!"

Hösten är här

2011-10-07T15:31:00.001+02:00

Maiko agerar "byte" som vanligt. Den snälla tåliga hunden. De andra biter och sliter...

Då och då kan hösten bjuda på soliga dagar som gjorda för kaffe utomhus och glada hundar, som uppskattar en smörgåsbit.

Hundar ser extra "hundiga" ut på hösten. Är djuret mer framträdande hos dem?

Tomas Tranströmer får Nobelpriset i litteratur!

2011-10-06T14:40:00.002+02:00

Jag vet inte vad jag väntade mig av den här dagen, men plötsligt blev det guldkant på den. Min favoritpoet har äntligen fått sitt välförtjänta Nobelpris!

Peter Englund tillkännager vinnaren. Foto: Scanpix.

Nobelpriset i litteratur 2011 går till den svenske poeten Tomas Tranströmer.

Fakta: Svenska mottagare av litteraturpriset

* 1909 Selma Lagerlöf
* 1916 Verner von Heidenstam
* 1931 Erik Axel Karlfeldt
* 1951 Pär Lagerkvist
* 1966 Nelly Sachs
* 1974 Eyvind Johnson och Harry Martinson
* 2011 Tomas Tranströmer

Den svenske, 80-årige poeten har varit en av de förhandstippade. Han får litteraturpriset för att han "i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga" - som det står i juryns motivering.
Litteraturpristagaren avslöjades enligt tradition klockan 13.00 i Börssalen i Stockholm. Så snart Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund hade läst upp namnet "Tomas Tranströmer", fylldes salen av uppsluppna glädjetjut.

"En av världens största"

I spekulationerna inför årets pris har Tranströmer varit ett hett namn, och akademiens Peter Englund är nöjd med valet.
- Vi hoppas att vi har gjort ett bra val och det känns så. Han är en av världens största nu levande poeter. Så är det, säger Englund till SVT.

Lyssnade på musik

Tranströmer har varit nominerad sedan 1993. När Peter Englund ringde honom och hans hustru tio minuter innan tillkännagivandet, satt Tranströmer hemma och lyssnade på musik.
- Jag tror han blev förvånad, överrumplad. Jag tror han hade utgått från mallen som säger att man ringer 12.30, och annars har tåget gått. Jag ringde rätt sent, tio i, säger Peter Englund till SVT.
Tomas Tranströmer får ta emot sitt Nobelpris av kungen på Nobeldagen den 10 december, i Stockholms konserthus. Priset består av 12 miljoner kronor och har delats ut sedan 1901. Det är många år sedan en poet fick priset, och Tranströmer blir den åttonde prisade svensken.

"Helt historiskt"

Eva Beckman, kulturchef på SVT, är lycklig över att Tomas Tranströmer får Nobelpriset.
- Det här är helt historiskt. Jag skrek rakt ut och sedan började jag gråta. Det här är en poet som är kontroversiell av anledningen att han är svensk. Så jag trodde inte att de skulle våga det. Men jag är så glad! säger Beckman.

Rebecka Ljung/Kulturnyheterna

Kunde inte låta bli att visa...

2011-09-22T15:27:00.000+02:00

Min diktsamling finns ute nu!

2011-09-20T14:08:00.001+02:00

Nu finns min diktsamling " Där glasfiskarna sover" hos Books on Demand!

2011-09-20T13:52:00.002+02:00

Vi har varit uppe i Lillholmsjö bara hundarna och jag för en vecka med skrivande. Jag försöker bli klar med min bok om "Hundhimlen" och behövde en veckas ostört lugn - ingen TV och annat störande.
Vi hade mycket regn, men hundarna älskade ändå de långa promenaderna och det finns ju regnkläder.

Nästan egen grusväg att gå på... Många intressanta dofter. Hundarna blev lite mer "vilddjur"...

De två äldre poserar snällt medan Kelu demonstrerar att hon minsann är lite bättre än alla andra och vill synas, men inte för närgången fotograf tack!

Skogen blir en inspirationskälla och här skulle man nog skriva en sagobok om tomtar och troll.

Typiska höstfärger och det rasslar av högt höstgräs.

Mer utrymme för troll och andra mystiska varelser.

Hundarna älskar den gamla stugan med dess tittvänliga fönster...

En vecka går så fort...
Jag fick mycket skrivet på "Rapport från Hundhimlen" men det blev diktsamlingen som blev färdig först...

Pionlycka.

2011-07-21T11:24:00.000+02:00

Pionen som jag satte vid grinden på baksidan förra sommaren blommar med fantastiska stora blommor!

...och den stackars pionen på framsidan som jag plågat med flyttningar hit och dit hittade sin plats för något år sedan och för första gången på fem år blommar den nu!

Trädgården vill bestämma...

2011-07-21T11:17:00.002+02:00

Mycket har hänt i trädgården i sommar. Den har liksom tagit över och själv bestämt hur den vill ha det.Vid lilla dammen har Myskmalvan vuxit sig stor och stark och armbågat ut en mycket vacker blekgul lupin. Nu har jag kommit fram till att jag ska låta trädgården förändras när den visar att den vill det.

En Ungersk Stäppsalvia som jag hade glömt bort, visade sig plötsligt i en rabatt på frmasidan. Den Sibiriska Stockrosen har vuxit en hel del, men hinner nog inte blomma i år. Men det ser lovande ut och jag hoppas att jag får behålla den!

Inte bara trädgården som ser lite trött och tufsig ut. Morgonpromenaden tog hårt.

Snälla hunden Maiko

2011-07-21T11:08:00.000+02:00

Maiko - snälla fina hunden. Ställer alltid upp som lektrasa för Kelu och säger nästan aldrig ifrån!

Längtan efter en ny kamera... Blir så mycket försvinnande svansar!

Fullt ös i sommargräset. Skrynklade nosar betyder inget alls. Aldrig ett bråk mellan damerna...

...trots tjuvknep från Kelu.

Frösö kyrka - Minneslunden.

2011-07-11T08:57:00.001+02:00

I går var vi vid Frösö kyrka och satt en stund vid minneslunden.
En oerhört vacker sten och vatten som rinner över den och runt den strös askan...
Jag vet inte om Märtas aska är utströdd, men jag kände ändå en stark närvaro.

Hon gav mig en klar textrad: " Jag speglar mig i livet..." och det slog mig att livet och döden är varandras spegelbilder. Småfåglarna som använde stenen som fågelbad bara förstärkte känslan att liv/ död går hand i hand och finns samtidigt om vi bara lyssnar.
Hennes andra textrad var "Lyssna så hör du mig!" och visst gjorde jag det.

Skrivardagar.

2011-06-30T16:03:00.000+02:00

Den här veckan har jag suttit ute och skrivit på "Rapport från Hundhimlen". Äntligen! Det varma vädret har gjort det både svettigt och inspirerande. Min skrivarplats på baksidan fungerar nästan som en berså. I skydd av de höga vinbuskarna med rabatten på andra sidan och det höga randgräset och bakom det det stilla plaskandet från dammens reningsverk... Allt i miniatyr.

Maiko går också runt och filosoferar och hjälper till på sitt sätt.

Kelu funderar och studerar fjärilar och andra flygfän medan den äldre damen Moa helst ligger på framsidan och spanar under grinden efter främmande och känt folk och fä.
Vardag hos oss.

Liten rapport från trädgården

2011-06-26T09:55:00.000+02:00

I det besvärliga hörnet på baksidan av huset, där nästan ingen sol kommer åt är den vackra Hudalsrosen ett minne blott.
Den planterade astilben finner sig tillrätta, men invaderas av en del annat som kommit "med vinden". Det får vara så...

Det nerfrusna Plommonträdet får numera enbart tjäna som stöd för en humle. Trädgårdssmörbollarna är långa och gängliga i år och den blå Bergvallmon blommar redan och gör hörnan osedvanligt svensk.

Den sibiriska kornellen har blommat och brett ut sig och måste klippas akut: Under den står vallört och stor ormrot och den läckert röda blodfingerörten. Vid grinden måste också en pion få större utrymme.

Löjtnantshjärtat blommar.

På framsidan står en äldre pion som för första gången på fem år ska blomma! Den har farit illa av flyttningar, men nu har den funnit sin plats.

Grinden på baksidan. Den ungerska syrenen blommar...

Och liljorna som några fåglar har sått åt mig är vackrare och kraftigare än någonsin.

Det hopplösa hörnet närmast dörren ut på baksidan har blommat med vanliga aklejor, stormhatten är på väg och den totalt nerklippta och förmodat döda klematisen har börjat friskna till och breder ut sig. Vinbärsbuskarna på sidan om bildar en skyddande häck. En bra skrivarhörna?

Humlen på framsidan av huset börjar sin årliga klättring uppåt.

Riddarsporrarna är så starka och kraftiga att de stöttar upp och delvis gömmer löjtnantshjärtana.

Den nya rabatten på framsidan ligger nästan helt i skugga. Här hamnade en del äldre Hosta, vitt Löjtnantshjärta och Aklejor utifrån det vilda. Allt verkar ta sig.

Trähjonet växer snart ur sin rabatt. Barrväxterna i den murade blomlådan har klarat vintern bra.

Jag har tränat hundarna!

2011-06-14T12:52:00.001+02:00

Inne efter en träningsstund med alla tre hundarna. Det var mycket, mycket länge sedan och all finslipning har försvunnit. Men lilla Kelu som knappt är tränad alls kommer ihåg platsliggningen med den äran. Ligger som en staty och klarar t.o.m. av att jag går och gömmer mig. Klart när hon har två trygga storsyrror på var sin sida... Jag sörjer över all tid som gått förlorad med Maiko, som skulle ha kunnat bli guldklimpen bland mina tävlingshundar. Vet inte om jag orkar eller kan hämta tillbaka gammalt som satt hos henne eller hitta på nya knep och idéer för att få henne riktigt vass. Det är 2 år sedan hon var ute och tävlade. Känns hemskt att vi aldrig gick ut i Elitklassen. Men jag vet inte om jag har kraft att fortsätta och om jag har tävlingsnerverna kvar. Framtiden som vanligt får utvisa vad det blir.
Moa får "lekträna" och tjoa, en blandning av lydnad och freestyle blir det och hon är glad som en liten lax.
Kelu är INGEN tävlingshund, men jag tycker hon är fantastisk som har snappat platsliggningen så bra utan träning på ett år! Och fungerar platsliggningen skulle man ju kunna satsa åtminstone på ett LP I.
Får nog fundera på det.

Härlig junidag

2011-06-10T10:11:00.000+02:00

Igår lyckades jag få all text att försvinna i bloggen. Kvar blev bara bilderna, MEN nu är det åtgärdat. PUH!
En vacker dag - har redan sått en ny rabatt med blandade sommarblommor, fyllt på vatten i lilla dammen och fågelbadet. En lång promenad med hundarna innan värmen börjar bli plågsam. Vi gick genom ett hav av gult - som solen själv! Gula maskrosor, gula smörblommor. Kanske sedda som ogräs båda två men vilken gul färg. Glädjegul.
På baksidan av huset börjar det blå temat ta sats. Alpklematis och aklejor.
Häggen på framsidan har blommat oerhört i år - för första gången - men igår var det "snö" överallt: häggen strödde ut sina vita blomrester och står idag gulaktigt tråkig.
Men det finns så mycket mer att se i full blomning. Juni...vilken månad!

5 juni - mor Märtas födelsedag

2011-06-09T13:49:00.002+02:00

Den 5 juni skulle ha varit Märtas 89:de födelsedag. Hon valde att resa bort till fjärran galaxer och andra solsystem på skärtorsdagen i påskas.
Nu åkte vi ut till Andersön som var hennes favorit-ställe och gjorde det vi brukade göra när hon var med. Letade mjuka vackra stenar formade av vågskvalpet från Storsjön och drack kaffe med något gott till.

Maiko kände genast igen sitt favoritbadställe och skrek rätt ut av förtjusning. BAAADA!!!
Kelu vidhåller sin åsikt att vatten ska bara drickas och inget annat.
Dessutom kommer Maiko in med pinnar och annat vrakgods och då blir det livat.

Som sagt - mycket livat.

Moa som börjar bli "gammelklok" uppskattar filosoferandets stillsamma sysselsättning.

En blöt retriverblandning -självsäker och viktig.
En småmallig självupptagen collie.
En bordercollie - på hugget som vanligt...
Det är hundarna mina det.

Kristi Himmelsfärdshelgen

2011-06-09T13:36:00.001+02:00

I det röda torpet i Lillholmsjö kan man ta igen sig och låta tankarna ströva fritt på promenaderna i storskogen och vid utsikten från fönstren kan man lägga ifrån sig vardagen.
I det stora öppna lantköket finner sig hundarna direkt och är "hemma".
Man upptäcker att TV:n inte är så nödvändig och radions ljud är stillsamt och avkopplande till korsordet eller tekoppen...

Omstart?

2011-06-09T13:29:00.000+02:00

Det har gått en tid av tankar och vilja till förändring. Bloggarna har fått stå åt sidan. Nu tar jag nya tag, men garanterar inte dagliga inlägg...
Det finns fortfarande mycket att filosofera över och dagliga promenader med hundarna ger upphov till leenden som jag skulle vilja dela med andra.
Livet innehåller en hel del honung, som Nalle Puh kanske skulle sagt. Det gäller bara att hitta den rätta krukan.

Hösten kommer

2010-09-22T12:50:00.001+02:00

En dag åkte vi ut till Andersön. Det är något med hösten som gör att man bara måste dit.
Det stormar nästan men Maiko leker med vågorna.

Hon bli mer och mer retriever...

Ingen av de andra två förstår vad hon håller på med och kommer med förmaningar och många "akta dig!"

Jag tror att hon som vi människor blir något av filosoferande Mumintroll när hösten kommer. Vi dras till vågor och storm, fast vi borde låta bli...

Sommaren behöver städas ut ur både kropp och själ.

Funderar och funderar...

2010-09-02T10:51:00.004+02:00

Ja det är tyst ifrån mig. Anledningen är att jag letar nya vägar, innan det är för sent. Många tankar om måleri och att söka sig till rötterna igen. Här är Camille Pissarro; en av mina favorit-impressionister.

Växternas ringdans är nästan över

2010-08-10T13:34:00.009+02:00

Nu står sommaren och "fladdrar", andas nästan inte alls.

Blommor och växter har en lugnande effekt på en stressad själ.
Vilken tur, att de finns...

Det har kanske inte blommat lika rikligt som vanligt, den här sommaren, men det är en lycka att se den blå bergsvallmon år efter år...

Sommaren har varit fylld av himlar som speglat sig i stilla vattendrag, i ystra bäckar och nya skogsgölar...

Aklejrutan har nått nya höjder i år och skickat ut sina småkusiner i andra rabatter. De får stå kvar...

Även i en liten trädgårdsplätt som den här finns det utrymme för mystik...

Pastellaklejan dansar fram i sina sommarkjolar...

Överallt dyker det upp nävor som jag glömt att jag planterat. Härliga överraskningar från vitt , över rosa till klaraste blått....

Lupinerna mörknar och böjer sig sedan dubbelvikta mot marken. Praktlysingen tar över det gula...

Min första och enda Pion blommar...

Malvorna tar över efter Lupinerna...

Augusti andas vemod, men jag ser fram emot hösten.

Hundarna uppdaterar

2010-07-29T15:35:00.002+02:00

"Jaha, rapport härifrån? Vår matte har inte mått något vidare och har inte orkat skriva i bloggen. Ganska trist när hon är så där "ojig", men vi drar ut henne på långpromenader ändå. Hon får stanna och oja sig då och då, men hon är lite gladare när vi kommer hem..."

"Jaha, har var det lugna puckar. Jag kan nöja mig med att ligga och se snygg ut ganska långa perioder i streck. Som styvmor Säpostrumpan säger, så gör vi vårt bästa för att dra ut matte i friska luften. Det är vi bra på!"

" Som syrrorna sagt... händer inte så mycket här, men vi tar tass om matte och ser till átt hon får frisk luft. Vi kör även Friidrotts-EM i soffa och hjälper matte att fika."

Mystisk promenad

2010-07-15T21:30:00.004+02:00

Promenad längs en gammal landsväg idag. Skogen intill är igenvuxen och nästan skrämmande.

Skönt att komma ut i ljuset och grönskan igen. Jag gläder mig åt många olika sorts ängsblommor och hundarna betar som vanligt.

Här är den gamla smala grusvägen precis så gåvänlig och smal som alla vägar borde vara.
Här finns underliga lukter, spår som plötsligt drar iväg hundnosarna in i skogen och man får "hmmm!!!" och påpeka att det är förbjudet.
Det märks att det har både varit värme OCH en hel del skyfall för det surrar i luften och sticks i hårbotten av ivriga småknott och annat otyg.

Även här finns det små mörka hålor och ställen för sånt som inte riktigt hör till människans värld.

Här blir hundarna extra långa och raggen reser sig på ryggarna.

"Vem bor här?"

I en stenhög sticker plötsligt ett piggt litet ansikte upp, en smal långsträckt kropp och små fäktande tassar i luften hinner vi se, innan varelsen ilsket väsande försvinner. Vi har kommit för nära vesslans revir!

På hemvägen ser vi att en del av skogen står under vatten. Vilket dramatiskt djungellandskap! Och vilken barnkammare för små ilskna myggbarn...

Vi går och "skrotar"...

2010-07-11T10:49:00.001+02:00

Sommaren befinner sig "mitt i sig själv" - lite självupptagen, slösande rik på upplevelser och växtlighet.
Det kan vara nog att gå promenader med hundarna och se dem gå och småbeta, nosa och springa.
Nu när gräset och blommorna vajar på höga stänglar som växer en upp till axlarna tar hundarna långa gasellhopp för att spana på varandra.

Det är skönt att tillåta sig själv att gå och skrota...

...och hitta små stycken natur som får något nytt och hemlighetsfullt så här års. Man anar att det finns liv och småkryp och nya varelser över allt.

En filosofisk plats

2010-07-05T14:05:00.000+02:00

En filosofisk glänta under vinbärsbusken med ett litet meditativt "tempel" tog plats på baksidan av huset i helgen. Jag inbillar mig att jag ska sitta ner framför den och känna in mig i "det stora lugnet".

Värk och varmt!

2010-07-03T17:30:00.000+02:00

Det har varit några dagar av "jämna plågor"- mycket värk i nacke och rygg och inget blir liksom av...
Jag försöker att gå av mig värken, längre promenader men det enda som händer är, att man för en stund förflyttar det onda lite mer ut i kanten.

I trädgården har det äntligen satt riktig fart och äppelträdet har blommat med ovanligt många vackra blommor och tävlat med den sibiriska kornellen i överdådig blomning.

Hundarna är slöa i värmen. Vi har haft MYCKET regn och nu är det klibbigt varmt och väntan på mer regn och åska.

Midsommar

2010-06-26T10:24:00.000+02:00

Ni vet väl att det tassar runt alla möjliga små skogsfolk och naturvarelser en sådan här natt? Det är bara att låta blicken sjunka in i alla skrymslen och vrår, låta sig bedåras av de gröna skiftningarna och lyssna till vad fåglarna säger.

Midsommar

2010-06-24T19:55:00.000+02:00

Lagom till midsommar blommade äntligen tulpanerna under körsbärsträdet!

Jag har varit sjuk igen några dagar och legat på rygg i soffan och sett det himmelsblå där utanför. Idag har jag orkat vara ute igen och i morgon... ska det visst regna.

Wilmas sockerärtor har också kommit upp!

Två av damerna visar att det planterats i några krukor idag.Märkligt nog är det de svarta som ligger i solen och vacklar in i skuggan när de är svimfärdiga. Maiko som är gyllengul håller sig alltid i skuggan och går in när det blir för hett.

Vi önskar er alla en Glad Midsommar!

Slooow motion

2010-06-22T14:15:00.000+02:00

Splear ingen roll att det här är reklam... Säger så mycket om djuret hunden och varför vi älskar dem.

Bästa pinnen!

2010-06-20T12:47:00.000+02:00

"Här står vi - ett riktigt dödläge med samma dragkraft åt båda hållen!"

Maiko:" Men nu ser jag... Kelus bakåtstrukna öron. Nu gör jag en insats och höjer svansen lite..."

"... knycker till åt vänster. Aj då - valpskrället har blivit starkare."

" Ja här står vi igen. Vackert väder har vi, så det är ingen brådska."

" Så där ja. Nu är ordningen återställd. Gammal är äldst."

Kelu: " Skit också. Jag får väl stå och titta på en stund. Jag vet att snälla syrran låter mig få den om en stund. En låååång stund."

Ändrar i bloggen p.g.a. krångel!

2010-06-18T12:18:00.001+02:00

Hej alla besökare! Nu kommer jag att ändra i bloggen och lägga till KOMMENTARGRANSKNING vilket innebär att era inlägg inte syns förrän jag tittat på dem och godkänt. Detta har inget att göra med att jag vill stoppa någon utan beror på att bloggen krånglat den senaste tiden. Under en del inlägg kan det stå 0 kommentarer men där kan ändå finnas flera stycken. Hur jag än har försökt att ändra på det här så har det inte gått! Nu försöker jag den här metoden för att se om mitt mer aktiva läsande och godkännande av kommentarerna kan få bukt med problemet! Så kommentera på!

En stund senare: Jamen jämmer och elände! Den funktionen fugerar inte heller! Jag tar bort kommentargranskningen igen. Krånglet kan ha att göra med att man ändrat en del i designen och hur man ändrar layouten i bloggen. Jag hoppas att det löser sig. Fler än jag måste ju reagera!

Att rulla runt

2010-06-17T17:08:00.005+02:00

"Va? Vill du att jag ska lägga mig?"

"Poff i backen - blir det bra så här, slavdrivare?"

"Ja, du ville att jag skulle rulla runt . Redan gjort och du hann inte med förstås?"

" Kvickt nu då - hann du med den här gången?"

" Ha, ha - det här är jätteskoj! Ska jag rulla runt en gång till och en gång till...."

Hundkoja inomhus

2010-06-16T20:13:00.001+02:00

Den här annonsen hittade jag på Face book. Det är faktiskt lite stramt och snyggt - en läderhundkoja för inomhusbruk!
Den skulle kunna bara vara en detalj i hemmet, för linjerna och materialet är snygga. Om nu någon hund skulle vilja titta in i den så OK!
Här finns den att titta närmare på.

För övrigt healar jag mig flera gånger om dagen. Verkar finnas en hel del i kroppen som vill ut, för allt reagerar; värkande leder, öron, hals... Men jag har lärt mig, att det bara är att fortsätta även om man mår rejält dåligt under tiden. Nu ska det UT och BORT!

Inte så bra...

2010-06-15T17:59:00.000+02:00

Nej så här bra var det inte...Var nog inte virus utan det gamla vanliga: jag tänker och grubblar med magen och blir sjuk. Känner mig trött och febrig idag. Orkar inte blogga, men gör ett försök att tassa runt och se vad bloggarhundarna haft för sig de senaste dagarna.

Alla är friska och glada igen.

2010-06-12T16:45:00.002+02:00

Häromdagen blev det äntligen en lyckad dag vid sjön - badstället är fullt med vatten igen och man kan både simma och plaska.

Kelu hade förstås glömt bort det fina i att simma eller ens blöta ner tassarna...

Men t.o.m. försiktiga Moa tyckte att det var härligt att ta ett "premiärplask".

Kelu frågar som vanligt båda systrarna om det verkligen är riskfritt att bada.

Maiko som är badhunden i gänget ser extra mallig och van ut, samlar pinnar, kliver stolt upp på land och låtsas inte se en sådan badkruka som Kelu.

Att klättra upp på den ena stenen efter den andra och undersöka vad som förändrats sedan sist hör också till.

Till slut tröttnar Kelu på det eviga plaskandet och kräver att man gör något trevligare uppe på torra land!

Det tycker Moa är en jättebra idé och drar iväg som bara en smidig Border collie kan. Knixar hit och dit och slår med tassarna. Hon vet att det inte är någon idé att köra raksträckor - där är Kelu snabbast nu för tiden och är man oförsiktig kan man rammas av den tyngre Maiko och åka i backen.

Det slutar alltid med en myllrande hög av systrar...

De äldre avgör när det är färdiglekt, även om de har änglars tålamod med Kelu, som hänger i nackskinn och hasor i förhoppning om en lekstund till.

Vädret då? Det har varit några dagars solsken och sommarvärme. Vi väntar på regnet nu, men det tycks dröja - slipper vi?....

Urk, vilken dag!

2010-06-09T14:27:00.000+02:00

En flygande matta skulle jag ge mycket för idag. Vaknade mitt i natten och mådde gräsligt ILLA. Kräktes och kräktes och mår fortfarande lindrigt bra. Orkar inget annat än att ligga i soffan och sova till diverse TV-program. En flygande matta för hundpromenaderna vore perfekt.

Regn och fler tavlor

2010-06-08T19:32:00.000+02:00

En klen tröst i det idoga regnandet är att det ljust gröna i björklöven står så vackert mot den grå himlen. Det vill sig inte riktigt med sommaren.

Idag har jag fraktat in tavlor till Östersunds Sjukhusbibliotek - där får man hyra skyltfönster och visa sina konstverk. Det gör jag då och då.

Den här gången blev det en salig röra av Reikiängel, kor och landskap...

Kelu börjar äntligen att kunna vara ensam utan att knapra på något, även om mattes säng var intensivt uppbäddad...

Helgen var lugn

2010-06-06T19:10:00.002+02:00

Detta eviga tjat om att sommaren dröjer. Man vet, att så är det i Jämtland i början på juni. Studenter som åker omkring längs gatorna i halv storm och snöyra om det vill sig riktigt illa.
I år är det inte SÅ hemskt, men sommaren dröjer, det blåser isande kallt och inget vill egentligen skjuta fart och växa på allvar.

Jag tröstar mig med att Fänrikshjärtana äntligen blommar och förökar sig in till grannväxterna. Man planterar sina penséer och Tagetes och letar snällt reda på något att lägga över under "järnnätterna" när det förväntas bli frost igen.

Här strävar Löjtnantshjärtat genom djungeln av täta blad och påskliljorna nickar till allt oftare. Naturen vet att allt tar den tid det behöver.

Det har varit en lugn helg, lite pyssel i trädgården och lite gnat om hur långsamt det växer. Jag har tränat alla tre hundarna och varit på ortens brukshundklubb - vet inte HUR länge sedan det är som det hände senast. Maiko -tokglad och lycklig och spär på det dåliga samvetet, att man låter en sådan begåvad lydnadshund gå och skrota.

Moa vet att hon får göra ungefär som hon vill och visar gärna hur hon tycker att alla moment ska vara, utan att jag egentligen behöver säga något alls. Kelu har vuxit i huvudet och ÄNTLIGEN kan hon ha dragkamp och anstränga sig lite extra för en boll och eller ett mjukisdjur.

Himlen är klart, klart blå och björkarnas ljust gulgröna löv vispar omkring och är riktigt ursvenska i färgskalan.

Gräs är gott!

2010-06-03T19:05:00.000+02:00

Jaha, gräset är grönt och saftigt och något nyttigt och speciellt måste det ju vara med det! De kräks aldrig upp den här delikatessen. Järn kanske?

Bästa leken alla kategorier: Smyga på varandra och sedan "skvätta till" och dra igång en vild jakt runt några buskar.

God morgon!

2010-06-02T09:45:00.005+02:00

Färdig med blomstertavlorna

2010-06-01T15:00:00.000+02:00

Så här är färgerna mer rättvisande... nästan.

Lupiner och kaprifol och några nävor - det ljusa är alltför blekt och det blå alltför blått...

Hur som helst; nu är den här lilla utställningen på plats.

Den undre tavlan föreställer blå vallmo.

Motionsalternativ för hunden?

2010-05-31T08:38:00.001+02:00

En av de få hundar jag sett - surfandes eller brädåkandes - som verkligen ser ut att göra det för sin egen skull ( inte för ägarens ) och dessutom ser ut att verkligen tycka om det!

Regn och rusk

2010-05-29T10:14:00.000+02:00

Senaste veckan kan beskrivas så här. Regn och dess utimellan någon skur, låga temperaturer och allmänt otrivsamt!

Mulna himlar kan visserligen vara stämningsfulla, men promenadvägarna blir så leriga. Stortvätt av hundhanddukar blir nödvändigt i helgen.

Kelu klagar inte - gräset är grönt och skönt och alltid finns det plats och tid att rulla sig - kanske i något förföriskt doftande.

Och visst börjar det grönska så där skirt och försommargrönt och det står så vackert mot Maikos päls.

Vad bryr sig en hund om att det kippar runt tassarna och att regndropparna glittrar i pälsen?

Om man kryper på alla fyra, kan man också konstatera att fänrikshjärtana har börjat blomma.

Och just nu där jag sitter vid datorn bryter solen igenom några mörklila regnmoln och en ihärdigt filande fågel sjunger om hur härligt livet är.

Så är det kanske.

Kolla läget...

2010-05-27T19:50:00.000+02:00

Ikväll ser vi naturligtvis om Anna Bergendahl tar sig till final!

En anledning att kolla läget med Kuddgrodan.

En anledning att vara extra vaksam Polisstrumpa!

Vänskap över gränserna

2010-05-25T14:22:00.000+02:00

Man får hoppas att den här vänskapen håller i sig.

Målartideroch sommaren försvann

2010-05-24T16:36:00.000+02:00

Jag är inne och målar - blommor för en liten utställning och stadsmotiv för en annan...
Näää, så här är färgerna inte ALLS i tavlorna. Svårt att få det rätt när man tar med blixt och sedan försöker fixa till färgerna... Hoppsan så illblått!
Kylan har återvänt och den blåste visst hit för nu viner det runt knutarna igen.

Sommartecken och värme

2010-05-21T19:36:00.000+02:00

Nej idag har det inte regnat utan solen har visat sig och värmt så gott på folk och fä! Jag har hunnit vara ute i trädgården och inspektera växandet.

Här kommer bladen för både riddarsporrar och löjtnantshjärtan på bred front och naturligtvis den blå och vita nävan.

På baksidan av huset har krokusen regnat sönder och blommat ut, men ersatts av botaniska tulpaner, aklejornas vackra blad och stormhatten början sträva uppåt i bakgrunden.

Här skjuter fler trevliga bladrosetter upp. Aklejruta och praktlysingen.
Det är så härligt att gå runt och titta vad som klarat den stränga vintern och kanske behöva ta sig en funderare över vad sjutton det är som kommer HÄR?...
Ja, jag har några sådana växter.

Och nu ligger grilldoften tung över trakten - det är fredag kväll.

Vi kontrollerar vattenståndet i Storsjön

2010-05-20T10:41:00.001+02:00

Igår var vi tvungna att gå ner till Storsjön och kontrollera hur det går med vattentillförseln.

Vi fick gå långt ut på stenbottnen för att få "badvatten". Maiko gick direkt ut i den strömmande bäcken.

" Hallå!! Du flyter bort - akta dig, syrran. Kom tillbaka!" tycker Kelu och gnäller som en valp.

" Kallt om prickstrumporna" tycker Moa och behåller baken på torra land.

" Det är lugnt, syrran, jag fixar det här. Är man halv retriever och dessutom en klok border collie finns det inga gränser för vad man kan åstadkomma."

"Va? Bara för att jag är hel och korthårig collie är jag väl inte dum i huvudet! Man ska inte bada när det är så här kallt!"

"Äh, jag ger upp. Nu ska jag hitta mig en fin gnagpinne. Det brukar finnas gott om vrakgods så här års."

" Näää, lämna mig inte!"

Nu tycker polisstrumpan Moa att det är dags att ingripa. " Hur var det här då? Cirkulera, tack!"

" Jag vill ha min bästa syrra här! Jag vill, jag vill!"

" Se så... kom med här så ska jag visa dig ett fint hål bland stenarna!"

" Med min långa och förträffliga nos kommer man jättedjupt ner i alla hål."

"Du får låna det av mig om du bara är tyst" säger polisstrumpan.

Men så kommer bästa syrran upp på stranden och Kelu blir trygg och glad igen.

Nej det har inte hänt så mycket på vattenfronten, trots det eviga regnandet den sista veckan.

Förmodligen håller kraftverksdammarna högre upp fortfarande kvar vattnet.

Maiko-minnen

2010-05-19T09:32:00.000+02:00

Då och då blir man lite nostalgisk. Så här liten var trädgårdsmästare Maiko när hon kom till oss första dagarna i maj för tre år sedan... Var helt upptagen med att undersöka sin nya värld.

" Här borde man nog göra ett hål..."

"...och här sätter jag igång med att rensa..."

Efter allt slit med trädgården var det skönt att få gå in och leka med sina tuggleksaker...

..och ta igen sig i soffan.

Sockerärtor i år också?

2010-05-16T18:06:00.000+02:00

Meddelande från Hundhimlen:
" Nå hur blir det i år? Tänker du sätta mina sockerärtor i år också? Är det inte dags att masa sig upp på affären och undersöka årets olika sorter? Det är varmt ute och i jorden i min ärttunna, du ska inte tro att jag inte ser och vet bara för att jag inte är på plats! Skärp dig nu, matte! Det är dags " kula ä rö' " som vi jämtar sa och du ska veta, att det säger jag också uppe i Hundhimlen. Jag har sett att ni har en valpusling till nu; ett framsteg den här gången att hon inte har samma färg som tapeterna som den förra ; ja,ja Maiko är vuxen nu, jag vet, och i Hundhimlen har jag fått tillbaka min bästa syn och ser även såna blaskiga färger... Men det hade varit bättre med en svart som den här långskrangliga saken.
Och OK dom KAN få smaka av mina sockerärtor i år också. OM nu du matte kan sätta fart på odlingen! Jag håller koll på dig!"

Försommar bara på en dag!

2010-05-15T19:25:00.000+02:00

Man är aldrig riktigt förberedd. Plötsligt har värmen smugit sig på en, alla kläder är för varma och man kan inte för sitt liv förstå att vantarna ligger framme fortfarande.
Idag kom värmen och la sig tyst och intagande över naturen och oss frusna jämtlänningar! Hundarna flåsar och hänger med tungorna och det som varit små knoppar på morgonen är halvvuxna blommor på kvällen. Det går i svindlande fart.
Jag hoppas att vi får behålla värmen några dagar!

Strilande regn och lågvatten i Storsjön

2010-05-14T09:21:00.000+02:00

Dimma ner till fotknölarna och ett stilla regn. Men man tackar ändå ödmjukast att det inte snöar längre! Trädens knoppar sväller, man ser skillnad från morgon till kväll, och värmen är på väg. Luften biter inte längre i skinnet och jag ser tålmodigt ut genom fönstret. Det ÄR riktig vår!

Igår gick vi ner till Storsjön för att se om vattnet börjat stiga ännu. Vårfloden har inte kommit igång och det är mycket snö i fjällen.

Ett ödsligt månlandskap? Nej, så här lågt är vattnet och här brukar hundarnas badvik vara.

Vi kan gå långt ut på stenarna i viken.

Landskapet tilltalar målaren i mig. Så många olika former i grått och svart.

Rätt som det är går Maiko i vattnet och tar t.o.m. några simtag! Här var is för någon dag sedan - BRRRR! Kelu frågar mycket riktigt om hon är galen.

Svaret måste bli: " Näää, bara till hälften retriever."

Naturen är en stilren konstnär...

Kristi Himmelsfärdsdag - en solig dag?

2010-05-13T11:50:00.000+02:00

Kristi Himmelsfärdsdag - det är i mitt minne en solig dag , då man gör en härlig tur ut i det fria och förundras över blommor, natur och försmak av sommaren.

I morse vaknade vi av ett ihärdigt plaskande, strilande utanför mot taken. Husse, som skulle jobba, klev upp i vanlig tid och då brukar hundarna följa med ner i köket och kräva en "snabbkiss" ute i trädgården. Så INTE idag, vilket bara bevisar att de är smarta nog att förstås vad ljudet av strilandet och plaskandet betyder...

De trulade bara ner sig bättre i sängen.

Efter en snabb promenad där hundpälsarna blev vitprickiga av snöblask och hagel flydde vi in.

Vad kan man göra annat än att stanna i sängen sa Moa.

Jo, man kan ligga under bordet och tråka varandra med ett ben.

"Mitt!"

"Nej, mitt!"

" Du får låna efter mig"

"OK då!"

Matte kan ändå rapportera att träden börjar skifta i färg. Svagt, svagt gulgrönt och småfåglarna låter sig inte nerslås utan kvittrar som besatta.

Krokusar, rävar och strandskator...

2010-05-12T16:20:00.000+02:00

Idag har jag lekt med bloggens utseende och för närvarande är den mycket blå! - Ska den förbli så? Ingen aning.

Dessutom har jag städat i Colliebloggen och raderat den. De inlägg som jag ville spara från den finns nu på Nysvansat.

De senaste dagarna har den här muntra dansen av krokus börjat sin ringlek runt äppelträdets fot.

De gula krokusarna som är lite senare än de vita blommar nu under den sibiriska kornellen...

... och slutligen under vinbärsbusken blommar det här gänget!

De senaste dagarna har solen tittat fram då och då men i morgon varnar man för blötsnö igen...

Tyvärr är min kamera alldeles för dålig för att klara av såna här avstånd. Men den här röda figuren studerade vi länge , hundarna och jag. Han stod länge blixtstilla och lyssnade, spanade ner i gräset och så kom det där speciella höga rävhoppet rätt upp i luften och ner med tassarna på sitt byte. Förmodligen fick han tag på sin sork.

En annan trevlig kompis hittade vi vid ett vattendrag. Herr och fru Strandskata knatade omkring och sökte efter något ätbart. Både Maiko och Kelu har blivit ornitologer och kan sitta nästan hur länge som helst och studera fågellivet.
Det är härligt med vårpromenader - alltid finns det något nytt att upptäcka.

Arthur Wardles hundbilder

2010-05-12T14:11:00.005+02:00

Flyttat från Collie-bloggen

Vi har hunnit fram till 1891.

Hunden i bakgrunden är CH Herdwick Herdsman och den främre är Herdswick Eva.

Arthur Wardle (1864 - 1949) är konstnären bakom verket Han föddes i London och vid bara 16 års ålder fick han en tavla utställd vid kungliga Akademin. Han målade många olika djur såväl exotiska som tamdjur. Han var framstående inom akvarellmåleri, oljemålning och pastellmålning.

Hans arbeten blev mycket eftersökta och reproduceras ofta på vykort och kalendrar

För den som liksom jag är intresserad av konst finns reproduktioner av Wardles verk att titta på här.

Årtal på den här bilden av "Smooth Collies" har jag inte hittat.

Ännu ett exempel på Wardles konst. Collien som hjälper till att sätta fart på katten är visserligen långhårig, men jag visar gärna ännu ett exempel på vad konstnären kunde!

Så gick det till: Kelu lär känna Moa

2010-05-12T14:03:00.000+02:00

Förhållandet till den äldre Moa var lite frostigt i början. Men efter någon vecka tinar Moa upp och börjar leka med Kelu.

Kelu förstår att det gäller att markera sin litenhet.

Även om Moa står med baken i vädret och markerar " lek med mig!" tar det en stund innan Kelu riktigt vågar tro på henne.

Men så tar hon mod till sig och gör en attack!

Snart är jakten i full gång!

Efteråt ligger de och småflinar åt varandra och förtroendet är grundlagt!

Korthårig Collie från 1892

2010-05-12T13:43:00.000+02:00

Flyttat från Collie-bloggen

Det här är Champion Heatherfield Tip som föddes 20 augusti 1892 i England.

Det är fascinerande att räkna bakåt hund för hund och se att 34 generationer senare föddes min Kelu med just den här hundens gener och anlag i sig!

Läs hundbok från 1879!

2010-05-12T13:39:00.000+02:00

Flyttat från Collie-bloggen
Här kan du läsa en hel bok om Engelska Hundraser av Hugh Dalziel utgiven redan 1879! På sidan 206 hittar du "The Smooth-coated colley"!Det är lite jobbigt att använda rullisten och leta sig fram, men jag tycker att det är mödan värt. Märk dessutom att du kan förstora sidan genom att klicka uppe till vänster på +tecknet! Mycket nöje!

"Leksaken från Helvetet" (Flyttat från Collie-bloggen)

2010-05-12T13:33:00.001+02:00

Ja, det här känner väl alla hundägare igen...

Vallande korthårs-collies

2010-05-12T13:30:00.000+02:00

Flyttat från Colliebloggen

Arbetande Korthåriga Collies I Canada på 1920-talet.

Från artikeln “ Den kanadensiska Korthåriga colliens historia" av Mrs. Katherine M. Nicks, Maj 1960. Mrs. Nicks' far G.B. Warren skaffade sin första Korthårs Collie 1923.
(Översatt av undertecknad )
"Modern till min fars första korthår kom från Ottawa dalen. Snart fanns där ett flertal korthår i trakten men min far var den enda som fortsatte att föda upp rasen. När Button, min fars första korthår fortfarande var en valp, förlorade hon ett bakben i en björnfälla, men att bara ha tre ben hindrade henne inte från att utföra allt boskapsjobb. Vid den här tiden drev Biz Warren och hans svåger en bondgård tillsammans, även om det på sätt och vis var mer som att driva en ranch, eftersom landet var öppet och där fanns mycket få inhägnade områden. Därför blev det en hel del arbete för hunden, eftersom det fanns både får och boskap att hålla reda på.
Min far hade två tikar Button och Dime. Båda hade en kull valpar var varje år. Den ena av tikarna ”satt barnvakt” medan den andra arbetade. När valparna blev stora nog fick de följa med i arbetet. Ibland var det 18 hundar eller fler som hämtade in mjölkkorna eller vallade fåren. Min far hävdade att det var Button som lärde upp valparna, även om jag själv anser, att det inte fanns min fars like när det gällde att lära upp en hund och att få deras odelade lojalitet.

Kanske var Buttons mest berömda son Pepper, oöverträffad som arbetshund med boskap eller får. När boskapen lastades av från järnvägen fanns där inga boskapsfållor till en början och det var mycket svårt att lasta ungtjurar på bilarna med bara en ”boskapsränna” till hjälp. Pep kunde lasta på boskapen själv, medan min far stod vid “rännan”. När andra farmare hade boskap att lasta, kom de till min far för att få hjälp av honom och Pep – inte att lasta, men att stå beredda om boskapen slapp undan dem. De visste att Pep kunde hämta tillbaka dem på ett ögonblick.
När vi barn växte upp fick vi många gånger höra om den eller den hunden och vad den gjort och det etsade sig fast i våra minnen, att det omöjligen fanns en hund som kunde jämföras med den korthåriga collien! Vi var inte ensamma om att tycka detta. Många hörde talas om Warrens hundar och kom dit för att köpa en valp. En hyllning till min far var det, att det var hans hundar som dög och inga andra tycktes det .
Alla som någonsin kom att äga en korthårig collie från hans uppfödning hade massor att berätta om sin hunds förmågor. En man, en boskapsfösare, som gick från bondgård till bondgård och köpte upp boskap hade en av dessa korthårs Collies. Hunden tog med sig boskapen och höll dem stilla, medan mannen såg ut djuren. Hunden samlade in de uppköpta kreaturen och drev dem fram längs vägen tills han kom ikapp sin ägare, som hade gått i förväg. I slutet av dagen kunde mannen gå hem långt i förväg , han sa bara åt hunden att ta hem djuren och hunden kom alltid hem med allihop, stadigt och utan brådska hur långt eller sent det än var.
"När tiken Spot dog under det tidiga 1930-talet var det omöjligt att hitta icke besläktade korthår här i trakten, så min far parade hennes dotter Beauty med en långhårig collie. Valpen, som behölls ur denna kull var Grit och hon var klok och inte rädd för någonting. Jag har sett henne arbeta med grannens tjur , en mycket elak en, som redan hade skadat sin ägare och som inte brydde sig ett dugg om ägarens två schäfrar, även om dessa gick hårt åt honom. Grit använde sig av ett trick som bara riktigt goda tjurfösande hundar känner till och kunde om hon tvingades attackera tjurens huvud, fånga upp honom i mulen så att antingen hon hejdade honom eller om han själv hejdade sig. Hur som helst var det effektivt! Den tjuren lärde sig att respektera henne så högt, att han blev lugn och foglig så fort han såg henne komma och vanlig vallning var allt som sedan behövdes för att dirigera honom var som helst.
"Butch, Jem's son, var en glad och klipsk hund, som älskade ungar av alla djurslag. Det roade oss att iaktta honom med ankorna, när ankungarna just hade kläckts. När varje liten ankunge kom ut ur skalet knallade de iväg mot ån av sig själva, så självständiga att Butch blev helt förtvivlad. Han sprang efter ankungarna och försökte få dem att vända tillbaka, tills slut blev han tvungen att bära dem tillbaka i munnen. Så fort han hade återbördat den ena fick han ge sig av efter en annan utan att kunna slappna av en enda sekund tills alla ankungarna var kläckta och modern kunde ta över vallningsplikten!

Funderat om platsliggning

2010-05-12T10:58:00.000+02:00

Flyttat matr. från Colliebloggen:

Detta är skrivet förra hösten.
Kelu är min första hund, som har problem med platsliggning. Den vanliga lugna inlärningen med beröm och tragglande fungerar inte! Till en viss del handlar det om, att damen ( som korthårig) inte tycker om att bli våt och smutsig om magen, men där har min envishet lönat sig och jag märker att det blir bättre och bättre.

Jag har börjat om helt med platsliggningen och valt att "göra den svårare och intressantare" för att få full koncentration från hennes sida. Tvekade om jag skulle ha en belöningsskål utanför planen, men nu har jag valt det här och det fungerar hittills alldeles utmärkt! Jag försvinner helt enkelt bakom ett hushörn, klampar på ganska bra så att hon hör mig, går fram och berömmer, försvinner igen och går ofta runt hela huset och dyker upp på andra sidan. Så småningom ska jag ta bort klampandet och börja stå stilla, men jag vill att hon ska vara helt upptagen med att hålla reda på mig och inget annat. Hon ligger klart bättre och får inga andra ideer i huvdet eller börja tugga på saker och reser sig inte. Jag tror stenhårt på, att försvåra moment är i sig en motivation för hunden - speciellt en sån här hund.
Läget idag: Jag tycker att hon fått ett helt annat lugn i platsliggningen, även om hon då och då nosar på något intressant på backen. Åldern har säkert gjort sitt till. Numera klarar hon platsliggning med mig framför sig också, även om jag forsätter att gå och gömma mig då och då; lika bra att ha klass II:s platsliggning grundlagd. Nu fattas det platsliggning med andras hundar!

Valplek

2010-05-12T10:46:00.000+02:00

Flyttat material från Collie-koll.Det finns en hel del som man vill ha kvar. Som det här.

Syrran Maiko delar gärna med sig av sina leksaker. Här är det den pipande "lillvalpen" som det är en lätt dragkamp om. Lite lektyr på golvet, som man antingen läser, knaprar upp i triljoner bitar eller eventuellt kissar på.

Maiko är ett tacksamt byte under jaktlekarna. Både stor-och lillsyrra kastar sig över henne.

Och som vanligt efter de vilda lekarna och promenaderna sover man gott på trygga Maikos svans...

...eller i soffan på en mysig filt och med en hand som sträcks ut då och då och klappar valpmagen.

Pratsam collie

2010-05-12T10:33:00.000+02:00

" Och då förstår du, kuddgrodan, sa jag att en snygg collietjej som jag behöver en massa massa mat för att växa och bli ännu snyggare..."

Ja, precis så kanske hon inte sa, men det här är en hund som "pratar"! Långa invecklade och "formade ord" som man om man ville skulle kunna leka fram ( med klicker ) till riktigt avancerat "prat".
Hon har en ganska låg basröst som hörs speciellt bra framför TV:n på kvällarna. Hennes väckningssignaler när hon vältrar sig över mig på morgonen skulle kunna skrämma en oinvigd - det låter som lejonvrål, men det vilda djuret gnider sig bara mot mitt huvud och talar om hur trevligt vi ska ha hela dagen tillsammans.

Så var det när Kelu kom...

2010-05-12T10:27:00.000+02:00

Hon kom till oss på Valborgsmässoafton förra året mitt i smällandet av raketer och oljud och visade direkt att hon var en balanserad och orädd hund. Inga reaktioner alls på oljudet och även om hon var lite försiktig med de två vuxna hundarna första kvällen var det snart fullt ös på promenaderna.

Den äldre syrran Moa visade hon en hälsosam respekt för och det sitter i - som det ska - ännu idag. Men det var helt OK att ligga bredvid henne och leka med bråksocken bara efter två dagar.

Den yngre syrran Maiko blev nästan direkt hennes lekkompis och käraste leksak. Maiko visade sig vara en underbart snäll extramamma och fann sig nästan i allt!

Varje lekstund avslutades med en trygg sovstund med Maiko-syrran som huvudkudde.

Än idag är de käraste kompisar, även om Maiko då och då försöker att springa omkull henne utomhus.
Ja, hon gör sig förtjänt av en åthutning ibland.

Mer collie på Nysvansat.

2010-05-12T10:18:00.000+02:00

Nu flyttar jag Colliebloggen hit och låter den gå upp i Nysvansat. Det var roligt så länge det varade - jag har en tendens att påbörja saker och det är jätteroligt ett tag, men det blir för mycket att hålla uppdaterat.
Så här börjar jag alltså flytten av en del material från colliebloggen med detta vackra ordspråk. Stämmer det tycker ni?

Efter ett års erfarenhet, tycker jag att det stämmer ganska bra. Det är inte helt lätt att sätta sig in i colliens väsen och kanske i än större grad den korthåriga collien.
Det har tagit tid att förstå varför den vänliga hunden också kan se så överlägset nedlåtande på mig och ytterst bestämt påpeka att "det där vill jag inte!"

Tid för krokus och skatornas premiärdopp

2010-05-10T16:00:00.001+02:00

Äntligen slår krokusen ut på allvar! Efter några iskalla nätter med många minusgrader och helt stillestånd i trädgården kom några soliga dagar och det blev hopp om livet igen. Idag regnar det, men tack och lov är det inte snöblandat längre.

För några dagar sedan låg plötsligt Brunfloviken blå och isfri. Eftersom vårfloden är sen är det ett extremt lågvatten i Storsjön. Nu blir väl elen rekorddyr...

Vi öppnar dörren på baksidan av huset och dricker kaffet där ute på morgonen. På eftermiddagen äter vi ute på framsidan på vår altan.

Kelu har lärt sig att man inte BEHÖVER gå ut genom den öppna grinden.

Mitt kära skatpar i den höga tallen har premiärbadat i lilla dammen. Det låter så gott och hemtrevligt när de "skrockar" och plaskar och sedan sitter på staketet och fluffar till fjäderdräkten.

Då är det vår!

Vårdag i trädgården

2010-05-07T22:27:00.000+02:00

Mmmm... luktar gott där utanför grinden.

Matte har en dag i trädgården och vi kan gå runt och skrota i solen.

Eller bara ligga still och njuta av värmen...

Mmmm... bara ligga och slöa och somna en stund.

Man kan ligga och hålla tass - som riktiga kompisar...

...och snacka lite om väder och sånt.

Dagens långpromenad

2010-05-05T13:46:00.003+02:00

Fortfarande täckjacka på och har man inte vantar, så går man och drar upp fingrarna så gott det går in i ärmarna... Det har varit en hel del frost på nätterna och våren har stannat upp och nästan ångrat sig. I rabatterna tvekar knopparna om det är någon idé att sticka upp huvudet. Snöbyarna har avlöst varandra även om de varit kortvariga... Idag har det dragit in mulna moln ( ser inte helt ut att vara snömoln) och man kan ha en viss förhoppning om att molnigheten ger varmare väder och mer vårkänsla.

Nu har vi börjat gå över det före detta fabriksområdet... hela den verksamheten ska "plockas ner och skickas på export" hur nu det ska gå till. Ett hårt slag för bygden är det, även om det är enklare att ta sig till hundarnas "lekställen".

"Vov, vov, vov" sa Moa och tycker att det är dags för en riktig rallysväng.

"Kom igen nu då" uppmanar hon syrrorna, som förlorat sig i goda vårdofter.
En stund är det rally där fyrhjulingarna förut hade sin verksamhet. Spännande kurvor, höjdskillnader och mycket gott i fjolårsgräset.

På hemvägen blir det naturligtvis en stunds flängande i grus och sandbergen.

"Kom igen nu då, Moa! Här är det mycket roligare att vara. LEK MED MIG!"

" Jaha - och vad skulle man hit upp och göra? Vad är det som är så kul här, förutom att man blir smutsig om sina vita prickstrumpor?"

" Men ser du inte! Tvärs över står valpuslingen och tror att hon äger ett helt berg."

" Det GÖR jag! Det här är mitt berg och ni kan inte få tag på mig! Dessutom är jag väldigt imponerande i siluett mot himlen, eller hur?"

" Matte - du är en svikare. Jag tänker stanna kvar här och stirra ut valpen tills hon kommer över till mitt berg och då...."

" Och jag tänker stanna här!"

" Korkade hundar - kom Moa så går vi hem och fikar!"

Kapitel Hundhumor.

Bakslag, vantar, usch.

2010-05-02T07:26:00.021+02:00

Vantarna hade man förstås lagt undan. Längst ner i en låda med hopp om att man inte skulle behöva se dem på LÄNGE! Idag är det isande kalla vindar. Sådana som biter sig in i nerverna och det är bara att gräva fram vantarna igen.
Visst, det är alltid så här i början av maj. Det kommer några soliga, varma dagar i slutet på april och så plötsligt är "vintern" tillbaka och man känner att kung Bore står uppe vid Nordpolen och blåser allt han orkar med riktning söderut...
Morgonpromenaden är avklarad. Kelu och Maiko hade roligt med alla virvlande löv och pappersbitar. Matte bara gick, kurade i sin TÄCKJACKA ojade sig över penseerna vid grinden. Visserligen Norrlandsodlade och tål därför en massa minusgrader, men i alla fall!

Titta här vad Wikipedia har att säga om vantar. Att det alltid blir så roligt när man vetenskapligt och objektivt ska beskriva en sak, som alla ändå vet vad det är.
Vante är ett klädesplagg avsett att värma en hand; de används vanligen i par. Gränsen mellan vantar och handskar är något flytande, men vantar är ofta stickade, medan handskar ofta är gjorda av skinn.

Vantar finns med fem fingrar, kallade fingervantar, och som tumvantar, där endast tummen är avskiljd från den övriga vanten. Barnvantar för riktigt små barn saknar ibland även en särskild tumme. Torgvantar, som tidvis varit populära, har fem fingrar men är öppna så att fingertopparna lämnas bara.
För att en vante inte skall komma bort då den inte sitter på handen kan en vanthållare utnyttjas. Det är kortare band som knäpps fast dels på vanten dels på ärmen av det ytterplagg som används, exempelvis en jacka eller en overall.

Matte och våren

2010-04-30T12:17:00.000+02:00

Igår kom mina skator, som bor i en hög tall 20 meter bort och satt på vindskyddet, vickade på huvudet, tittade in på mig genom vardagsrumsfönstret och kommenterade lilla dammens katastrofala skick! Jag skyndade mig ut och tömde dammen på allt illaluktande, tömde den på vatten, tvättade stenarna och fyllde på nytt och fräscht vatten. Nu är det färdigt för ett vårdopp, skatorna mina!

Äntligen börjar krokusen slå ut på allvar. Den vita är mer vårlik än de andra - oskyldig?

Vintergäcken slår också ut.

Jag börjar ta bort mer av gammalt löv, granris och funderar på om jag ska våga klippa ner fjolårsstänglarna helt...

En köldknäpp till borde väl komma?

Hunden och våren

2010-04-30T12:05:00.000+02:00

Så när som på enstaka snösträngar utefter stigar och vägar och drivor i skogen är det snöfritt! Bäckarna har börjat fyllas på.

Tendens till översvämning här och var, men ett muntert och vårigt porlande. Vi är ute tidigt och går en långpromenad.

Här såg vår "halv-retriever" några sällsynta änder i höstas. Sedan dess stannar hon alltid här och ser drömmande ut.

Det är nosarnas tid. Det luktar mycket och överallt!

Här var det en rallybana för fyrhjulingar förut. Numera är det fyrbeningar som kör rally och njuter av att stå högst upp på en kulle och ha koll på omgivningarna.

Hm... en massa däck ligger det här. Finns det någon där? Hallå!

Efter söndagens trädgårdsarbete

2010-04-25T16:08:00.000+02:00

Dagens krattning i trädgården avslöjade vad som pågår! Det knoppas överallt.

Det roligaste var dock när jag la ut fjolårslöv i skogen och hittade blåsippor!

Söndagspromenad

2010-04-25T10:26:00.001+02:00

Jag har börjat vakna tidigare - kan det vara ett tecken på att man börjar bli gammal?... Det är inte likt mig att gå på långpromenad med hundarna klockan 7 på morgonen. Men det kan inte hjälpas att det är skönt för själen att vara ute tidigt en söndag och det enda man möter är andra hundägare. Det är så stilla i luften och man hör fågelrösterna på ett helt annat sätt.

Bilden: Naturligtvis fick jag inte med den vackra månen - den blev kvar bakom en gren. Men färgerna är så där klara som de bara kan vara i morgonljuset. Maiko vill att vi ska skynda på!

Kelu hittade en härlig barkbit som hon försöker skaka livet ur. Morr, morr!

Nu var det länge sedan hundarna fotograferades på den här stenen.
Moa som vanligt med hukande vallhundsstil.
Kelu viker med blicken för hon fick sig just en åthutning av storsyrran. " Bara springa direkt på så där och nafsa mig i nacken! Skäms!"

Maiko lägger beslag på den fina barkbiten och kräver att den också ska fotograferas.

Vi går en vända ner till Storsjön. Lågvatten och ingen badstrand ännu, men isen börjar spricka upp i såna där vackert rundade råkar.

Om nu bara nattfrosten kan ge sig någon gång!

Idag blir det städning i trädgården; fortfarande strålande solsken även om det varnas för snöbyar i fjällen...

Det blir inget av med snön - det säger jag bara!

Dagens dikt

Vårfilosoferat

2010-04-23T08:59:00.000+02:00

Marken är fortfarande höstbrun och trist, men så fort solen ligger på i en sluttning är de små "solansiktena" framme och får mig att le. Vilka sega vintertrotsande små varelser.Jag vill gärna tro, att de bor granne med smånissar och minitroll...
Hundpromenaderna har blivit längre, skavsåren efter de nya "oingångna" gymnastikskorna djupare. Det är så våren ska vara, även om nattkylan fortfarande bromsar rejält.

Grushögarna en bit bort har kastat av sig snötäcket och nu är det fritt fram att köra rally - upp och ner - om och om igen. Det är unghundarna som har roligt och grinar extra brett, när gruset rasar under tassarna. Moa tittar överseende på.

Min vackra Kelu!

2010-04-21T19:20:00.003+02:00

Det hände sig för LÄNGE,LÄNGE sedan att vi åkte till ett ställe som hette Orrviken och tittade på små valpar. Långbenta collievalpar som sprang omkring och grävde hål, hittade "saker", lekte med pappa Sune och retade mamma Doris.
Vi tyckte att pappa Sune var stor som en kalv och mycket imponerande.

Ett år senare åkte vi till Orrviken och hälsade på. Pappa Sune har liksom krympt och vi upptäckte att vår lilla Kelu är nästan lika stor! Det är hon med ståndöronen i förgrunden. Ståndöron?! Jo, men visst. Jag tycker hon är så vacker i sina stora "trattar" och att hennes hals får en så vacker övergång i ryggen. Skulle inte alls bli lika vackert med vippöron! Så det så. Hon är vacker min Kelu - svenska kennelklubben får säga vad den vill!

Hundhår som bomaterial?

2010-04-20T15:34:00.001+02:00

Nu när det är både hårfällningsdags för våra hundar och bobyggardags för småfåglarna dyker frågan upp igen om man ska spara hundhåret och hoppas att fåglarna accepterar det som byggmaterial.

Följande svar har jag hittat hos Ornitologiska föreningen där Steve Dahlfors är expert.

"Det beror lite på hur "hundpälsen" ser ut. Består hundpälsen av raka strån så är det nog inte så många fåglar som samlar på det. Däremot om pälsen ser ut som en ulltuss så är det mycket populärt hos småfåglarna och även större fåglar att fodra sina bon med. Rätt typ av hundhår till bobygge är förnämligt. Att det är rovdjurspäls bryr de sig inte om.

När du lämnar det i skogen under senvintern eller våren gör du en god gärning. Under sommaren och hösten så kommer inte många fåglar att bry sig om det, eftersom häckningen då är över. Risken blir då istället att utspridda hårtussar uppfattas som skräp av andra skogsvandrare."
Bilden: Kelu och Maikos bidrag till fåglarna. Maikos underull är perfekt, mjuk och go medan Kelus underull är något strävare. Vi testar!

Våra grannar Hackspettarna!

2010-04-19T15:39:00.000+02:00

I flera år har vi haft ett par hackspettar i skogområdet på baksidan av huset. De förser sig med solrosfrö, talg och framför allt jordnötter!

Det här är deras favoritträd där de omsorgsfullt hamrar in sina skatter - bra att ha inför dåliga tider. Större Hackspett är det frågan om.
Läs mer om den här.

Vårtecken idag!

2010-04-19T15:16:00.002+02:00

Idag är det visserligen blåsigt och nätterna är kalla och frostiga, men mina två trädgårdsplättar är framtinade. Ett litet bestånd av Rysk Blåstjärna har i skydd av väggen och i solskenet mitt på dagen vågat sticka upp yrvakna blå huvuden.

Strax intill är Jättevallmons blad halvdecimeterhöga. På kvällarna går jag ut och täcker över mina skyddslingar med granris.

Krokusbladen står raka och orädda i sina märkliga "förpackningar"! (Bild uppe till höger ) De ser faktiskt ut som om de vore hopvirade med vått papper och ska fraktas iväg till någons födelsedagsparty... De blir fler och fler för varje år. Medan påskliljorna har en tendens att försvinna tycks krokusen trivas och förökas.

Grinden går att öppna igen efter att ha varit blockerad av all snö...

Välkommen våren!

Några soliga dagar

2010-04-19T15:01:00.001+02:00

För en vecka sedan öste solen ner och det var de där första fantastiska vårdagarna!

Vi åkte ut till Sunne kyrkoruin och satt någon timme i solen. Kaffe fanns med förstås och nygräddad äppelkaka med vaniljsås.

Ruinen är svår att fotografera men jag sprang ialla fall runt och försökte få några nya vinklar.

Väl hemma kunde jag konstatera att min "japanska hörna" med stenplattor och grus nästan tinat fram.

Men i "blomlådan" av tegel är det is och stenhårt...

Våren har kommit!

2010-04-19T14:49:00.002+02:00

För inte så många dagar sedan var läget så här: decimeterdjup snö och även om tjälen inte är djup i år, så är det SNÖ!

Men några dagars sol och kaffedrickning på altanen och så var nästan all snö borta!

Jag var som vanligt, när det gäller våren, överambitiös och städade bort allt det vintriga för tidigt. Stol och bord åkte fram, jag klippte ner de meterlånga fjolårsstänglarna på fjolårets blomning till häften.

Med lite "aj" från ryggen skottade jag bort snön på framsidan av huset och hivade iväg den över grinden. Isen hackades bort.

Man märker direkt att tjälen inte har varit djup i år. Början av vintern var ovanligt varm och snöfri, men sedan kom det SNÖ och sedan kom det KYLA...

< Hundarna agerar solkatter på altanen.

Bilarna som tar bort allt vintergrus har redan varit här och det är rekordtidigt! DÅ är det vår, när man slipper högarna av grus. Men har man hund så är det grushögar inomhus i alla fall. Långpromenaderna blir en blandning av tjavande i blötslaskig snö, slipprig lera, frasande fjolårsgräs och hård asfalt.

Väl hemma tycker man att "det var väl inte så farligt med hundarnas nedsmutsning idag." Men efter någon timmes sömn på golvet ser man... När de reser sig krasar det på golvet och kvar efter dem ligger en smärre hög av blandat smågrus och torrt gräs.

Hundägandet är aldrig så påfrestande som på våren. Av mina tre jyckar är två idoga sopletare och den tredje är helt inställd på att undanröja alla spår av det som göms i snö... Då menar jag ALLT! Jag pratar om Kelu - hon med det ungdomliga oförståndet.

Ny länk.

2010-03-11T21:08:00.004+01:00

Direktlänk till Diktbloggen Shamanen under Månen tillagd under mina hemsidor och bloggar! Välkommen in!

Vårvinter-känning.

2010-03-09T11:02:00.012+01:00

Tänk att det ska vara så svårt att komma igång igen med Bloggandet... När man väl har börjat slarva så är det så seeeegt.

Men jag har i alla fall varit aktiv på andra områden. Jag har producerat en hemsida som nu ska BLI kvar på ett ställe och alla de andra onödiga är nersläckta! Om ni vill kan ni kika in på Ljus och Vingar och se vad jag har haft för mig.

Målarinspirationen har också behagat infinna sig - det var verkligen länge sedan sist. Jag har dessutom legat i "andlig hårdträning" och dagarna har varit för korta...

Hundarna? Bara bra, nu när alla tre har slutat löpa och är lite småsega efter det. Vårvintern har inte kommit ännu, men vissa dagar är det soligt och härligt ute på åkrarna. Solaltanen är fortfarande inte vinterinvigd. Solen når snart ytterdörren där jag brukar sitta och ta en fika och mysa i solskenet.

SNART är det möjligt igen och snart kan man tro på att det blir vår som vanligt.